Spetälska

Spetälska eller lepra är nära släkt med tuberkulos och är sedan mycket lång tid tillbaka känd såsom en smittsam hudsjukdom, som ger patienten ett skrämmande utseende. Lepra har två olika former - en med knölar i ansiktet och på kroppen och en som ger glänsande flottig känslolös hud, vilket skapar svåra sår, som infekteras och luktar illa. Kroppsdelar ruttnar och faller av och stympar individen. Detta reagerade omgivningen emot med skräck och rädsla, som alltid inför något farligt och okänt. De sjuka stöttes bort på olika sätt.

Felöversättning
Gamla testamentets tsaraath  betyder hudsjukdom. När Bibeln översattes till grekiska var lepra en fruktad hudsjukdom i östra medelhavsområdet, så pedagogiskt översatte man tsaraath med lepra. Därmed blev bibelns regler för behandling normgivande fram till modern tid.

Spetälska
Ordet kommer från lågtyskans spetalesch  av spetal eller hospital med betydelse "en som bör ligga på sjukhus (hospital)". Hospital är en gammal benämning på gästhem, sedan namn på inrättning för vård av sjuka och fattiga och under 1800-talet namn på sinnessjukhus. Idag hänger ordet hospis samman med hospital.

Smittsamheten hos lepra är ganska låg, varför Man idag med det facit i hand förstår att det var känslor och allmän rädslan för sjukdomen mera än förnuft, som styrde de hemska åtgärder som man vidtog mot de leprasjuka på medeltiden.

Onödig och tragisk sjukdom

En kombinationsbehandling under ½ år botar patienten till ett pris av någon svensk  krona/dag. Den förhindrar vanställdhet och/eller invaliditet, men världens ekonomi når inte de fattigaste och mest trångbodda trakterna på jorden. Globalt anses cirka 15 milj. människor vara drabbade.

Diagnosen lepra sattes oftast av prästen, även om det är en medicinsk sjukdom. Därmed blev kyrkans gamla regler gällande.

Kyrkans regler för leprasjuk på 1300-talet. 

  • Alltid bo i leprahus (hospital) utanför samhället.
  • Alltid bära lepradräkt för att lätt bli igenkänd.
  • Alltid ringa med en klocka för att varna dem som närmar sig.
  • Förbjudet att gå i kyrkan, på marknad eller in i någon som helst folksamling.
  • Förbjudet att någonsin tvätta händer eller kläder eller någon ägodel i rinnande vattendrag eller vatten överhuvudtaget.
  • Förbjudet att någonsin gå ut utan lepradräkt, så att alla vet vem som kommer.
  • Förbjudet att röra något barn eller ung person, vem det än må vara, eller att ge dem eller andra något.
  • Förbjudet att för all framtid äta eller dricka i annat sällskap än leprasjuk person.

Digerdöden på 1300-talets mitt dödade ca 1/4 av befolkningen i Europa och därmed de leprasjuka. Sedan dess är lepra nästan försvunnen från Europa. Troligen har tuberkelbacillen trängt undan lepra. Det sista leprosoriet i Sverige var Järvsö i Jämtland. Det stängdes i början av 1940-talet.

 

Sida
18 av 54
 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40
41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54
Stäng utställningen

© Universitetsbiblioteket i Lund   Postadress: Box 3, SE-221 00 LUND  Tel.: +46 46-222 9190 Fax: +46 46-222 42 43
Utställningsansvarig: Björn Dal  Webbdesign: Gunilla Wiberg