Majakovskij, Vladimir, Dlja golosa. Moskva, 1923. 8:o.

Marinettis futurism, Malevitjs suprematism och Tatlins konstruktivism var några ingredienser i den heta konstnärliga gryta som Berlin var under det tidiga tjugotalet, där ryska avantgardister som Majakovskij, Archipenko och Lissitzky samlades. När El Lissitzky i slutet av 1922 formgav Majakovskijs häfte dikter att deklamera, Dlja golosa, blev det ”an outstanding example of his imaginative and creative approach to book design and a landmark in the history of twentieth-century typography” (Herbert Spencer). Formgivaren var ännu fylld av energi och alltid på språng, men hans typografi är strikt, endast två färger utnyttjades, rött och svart, endast de grundläggande geometriska figurerna användes, cirkeln, rektangeln, linjen. Dikterna hittar man med hjälp av indexflikar i högermarginalen. De typografiska arrangemangen skall ackompanjera och lyfta fram dikterna.